Förmodligen är det inte sista gången.

I vanliga fall är det underbart att skriva av sig om man mår dåligt,
just nu kan jag inte ens få fram ord som beskriver nog.
Jag vet inte ens om jag vet varför det känns som det gör,
varför det hela tiden känns som att bära på en lager snö.
Orden och svaren finns helt enkelt inte tillgängliga.
Nu ska jag proppa öronen med musik och rensa tankarna
på en promenad.
// Josefin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0