Josefin Granström,

Kylan finner mig över allt,

jag känner inte längre någon värme.

Sitter och skakar i ren panik,

hur kunde jag hamna här igen?!

Jag har hittat ett nytt ställe i mitt hem,

där jag kan fälla hur många tårar jag vill.

Det är otroligt mörkt där inne,

värmen få mig nästan att bli varm längst in,

i själen, ni vet.

Jag hittade mitt nya ställa nyss,

när jag insåg att jag lämnat lyckan hos mina

vänner för att i nästa sekund möta mörkret igen,

Då satte jag mig där, i mörkret.

Med musik i öronen,

det kändes knappt som att allt passerade förbi

på andra sidan dörren,

som att omvärlden inte existerar.

Jag, sittandes mellan två byråar i mörkret,

ekande musik om hopplöshet i öronen

& slutna ögon.

Det är jobbigt med tanke på att jag vill,

jag verkligen vill,

men jag kan inte visa det,

jag kan inte visa mig som jag mår nu.

Konstigt nog är det enklare att skratta för allt,

om allt, mot allt, det är enkelt.

Varje skratt känns som ett hån,

ett hån mot mig själv liksom.

En fredags kväll som nästan började bra,

avslutas ikväll med tårar och ett jävla obehag.

Kanske hade godis,

vänner & en bra film hjälpt mig,

men jag har inte orken att ta mig dit,

ingen ork att skratta.

Jag ska gå ut nu,

behöver ren luft i mina lungor.

Gråta hysteriskt,

skrika mig hes

och först sen ska jag försöka sova.

Drömma om frid.

dock känns det okej att vara det.

Du måste inte göra så här,

du måste inte sabba ditt liv,

förstöra för de som kämpat och fortfarande älskar dig,

det är fan inte rättvist någonstans.

Så skärp dig,

för i helvete.

Du skrämmer mig,

var det inte så att du lovade att komma hem till jul?!

men som alla de andra gånger klarade du det inte.

Snart orkar jag inte tro att du kan förändras,

absolut inte som du beter dig nu.

jävla idiot.

just nu kan jag inte ens få fram ord som beskriver nog.

Jag vet inte ens om jag vet varför det känns som det gör,

varför det hela tiden känns som att bära på en lager snö.

Orden och svaren finns helt enkelt inte tillgängliga.

Nu ska jag proppa öronen med musik och rensa tankarna

på en promenad.

// Josefin

http://www.youtube.com/watch?v=JArsP7o_ZhE&feature=related

Jag älskar dig.

♥

Mitt kompis gäng är inte längre helt. Jag blir så jävla förbannad när det hela tiden ska bråkas hit och dit. Även om ni inte kallar det bråk så är det precis vad det leder till. Det verkar inte spela någon roll längre om man sviker eller inte.  Jag blir så jävla förbannad på mellan tinget och vet snart inte vad jag ska göra.  Det är inte kul att umgås med folk som hela tiden ska jämföra och som hela tiden önskar att dom var någon annanstans. Det jag även stör mig på är när man kan med att skriva på sin blogg, om hur fel det är med människor som mår dåligt. Det är fan inte rätt, vissa klagar mer än andra men sjävlklart har vi alla ansetts som den som gör det mest. Bara för att det inte är en själv behöver man inte dumpa någon annan. För om det är så det ska vara, då kommer jag fan inte vara en som finns där när det sedan är dess tur, jag tänker inte heller be er om hjälp när det är jag som mår dåligt, för visst skulle det vara så att jag är helt meningslös som klagar då?! jag vet inte vad jag vågar orka eller ens tänka längre. Om alla bara insåg att man kan vara vänner utav att svika och klaga på varandra, att ni, mina vänner, kan inse att det faktiskt är bra med människor som är olika. Jag älskar att festa, men minst lika mycket älskar jag att ha myskvällar. Det alla borde förstå är att man kan göra både och, man behöver inte rikta in sig på en skilda saker hela tiden, man behöver inte bete sig som om chansen aldrig mer skulle dyka upp. Jag är bara så jävla trött på allt ständigt tjat. Jag står mitt emellan. Om det nu tillåts att finnas ett mellan ting. Jag vill inte hamna där eller där, jag vill inte tvingas må dåligt bara för att vi inte längre kan vara ett kompis gäng. För om det är så alla vill ha det, tänker jag fan inte kämpa för att behålla er. Jag orkar inte det, jag har försökt länge nu, men utan er vilja att försöka finns det ingen anledning till att jag också gör det. Jag saknar det, och jag hatar att det blivit. Men nu står jag utanför, lös kompis skiten och säg till mig sen. Då är jag redo att komma tillbaka och ha kul. Tills dess hoppas jag att ni inser vart ni tar oss, vart ni ställer mig.