Varför finns det inte kraft att lösa saker och ting tidigare? Varför är det så svårt att avgöra rätt och fel.
Jag vet inte vad jag har planerat att skriva,
kanske behöver jag bara klicka ur mig lite ilska och kärlek.
Den här helgen som varit,
fredag till söndag, 27 - 29/11 -09 har vart så sjukt bra.
Jag kan inte med ord förklara hur underbart jag mår med er,
ni gymnaster alltså.
Den här helgen har även innehållt enormt mycket negativa känslor.
Ilska, frustation, ångest, depp & tråkighet.
Ingen vanlig tråkighet
utan känslan av att livet kring vissa kompisar och tillfällen
och situationer ändrats och nu mera rört om i mitt humör.
Jag känner hur känslorna snart exploderar inom mig,
jag vet inte om jag vill slå sönder en stol eller om jag
enkelt bara vill lägga mig på golvet och skrika, gråta
och ångra att jag alltid ska ta så mycket förgivet av mina kompisar.
För det kom jag på i helgen,
man kan inte hoppas på att människor talar sanning.
Det går inte heller att ta reda på om människor enbart pratar i nuet
eller om de faktiskt kommer ihåg vad som sagts när det sedan blir dåtid.
Kanske borde jag slå sönder en stol OCH känna mig lurad, sviken och allt det där.
hahahhaha, patetiska hora, skärp dig, du känner som du gör, ge upp
alltid samma visa, trodde du verkligen att det skulle funka?
att du inte vant dig josefin.
Men som sagt,
hade det inte vart för att gymnastik och alla de otroliga människor
som är med där funnits,
så hade jag inte klarat mycket.
Speciellt inte nu.
Tack för helgen flickor,
jag älskar er så jävla mycket!
- Prata på, det är okej.
Jag fattar att det är lätt att göra, jag är rätt bra på det själv.
Men jag hoppas,
jag verkligen hoppashoppashoppas att du inser vad som kanske vore bäst.
enligt mig dock, fan.
Jag älskar dig,
men ibland vet jag inte om du bara spelar.
Ensam igen,
yeeeeeah!
Snart kan jag det här,
tack.
// Josefin
Kommentarer
Postat av: Felicia
jag älskar dig
Trackback
