Det finns ingen hjälp att få så länge man stänger in sig själv.
Det finns personer som alltid lyckas,
personer som kan få mig att känna trygghet, lugnet.
Det är inte många,
men det finns några.
Jag vet att mycket hänger på att jag inte lika lätt kan
prata om mina känslor och hur jag mår nu mera,
inte lika bra som då i alla fall.
Många gånger inser jag att det är lättare att skriva av mig,
eller att jag sitter och lämnar ut mina känslor,
även om det bara är få ord som t.ex. "jag - mår - dåligt".
När det sedan är min tur att berätta för er,
då låser sig orden och jag blir den starke.
Jag klarar helt enkelt inte av att folk ska tycka synd eller
bry sig om mig, även om det någonstans är det jag helst vill.
Det har funnits många gånger och stunder då jag mer än allt annat
önskat att jag kunnat eller vågat öppna mig mer,
speciellt när ni ber mig om det.
Men som sagt,
jag har insett att jag inte vet hur man gör.
Jag vet inte hur man öga mot öga pratar känslor.
Inte när det handlar om mina egna,
lättare sagt än gjort helt enkelt.
Det jag nu vill säga är att jag ska blir bättre,
jag ska börja öppna mig mer,
inte stänga in mig.
För det är då jag inte orkar mer,
när jag inte vågar öppna mig för mina vänner.
Hur svårt det än kommer kännas,
eller hur mycket det tar emot ska jag börja våga
be om hjälp.
Åtminstone när jag mår som sämst.
för jag skulle behöva det.
Kommentarer
Postat av: enna
jag kommer alltid hjälpa dig.
jag kommer även hjälpa dig att
bli starkare, även fast du redan
är så otroligt stark!
<3
Trackback
