Är orken så minimal att jag glömmer tänka mig för? Kanske kommer detta ge snack och konsekvenser, men då är det försent. Fan.
Jag har börjat fundera.
Kanske är det bara inbillning,
men helt ärligt känns det verkligt.
Jag kämpar för att hålla humöret uppe,
ni anar inte vilka ansträngningar det krävs
för att jag en ska orka gå upp på morgonen
och då ha en hel dag framför mig
i både besvikelse och oroligheter.
Trotts att jag mår dåligt och känner mig
precis som jag gör, så försöker jag ändå.
Jag vet inte hur ni känner,
men nu mera känns ingenting kul.
Det drygas hit och dit,
inte i stora mängder,
men det sker någon gång hela tiden.
Jag är stolt över mig själv,
att jag faktiskt orkar skratta även om jag egentligen
vill slänga näven i väggen och skrika i ren frustation.
Jag hoppas för allt i världen att det snart slutar,
kanske är det ett lov som behövs för att
allas ork ska komma tillbaka.
Sista dagen i skolan,
ändå kändes allt fejk.
Det känns inte längre som att våra leenden på läpparna
är riktigt lycka.
Snarare ett försök att vara glad och slippa bråk.
Jag vet inte.
Det ända jag är helt säker på,
det är känslan om drygheten och den enorma
frustationen som kommer från alla håll och kanter.
Jag vet att ni kanske lagt märket till de gånger då jag
lagt in en kommentar och sedan gått därifrån?!
Enbart för att jag inte ska ställa till en scen,
enbart för att inte behöva säga till er att jag behöver
känna riktigt lycka just nu.
Det är ingenting mot er personligen,
för ni är otroliga.
Men jag orkar inte av vad som just nu känns fejk,
mår ni dåligt?!
Har det hänt någonting som kan förklara vad som händer?
Ni vet att jag finns.
Sista kvällen tillsammans innan jullovet sätter igång,
även ett steg närmare skolavslutningen.
Jag vill spendera den här kvällen i ren lycka,
äkta lycka och inget hopplöst snack från olika håll.
Vi är starka tillsammans,
men just nu klarar jag inte av att vara det själv.
Så låt mig slippa kämpa mig genom dagarna tack vare
små ynkliga synpunkter.
Stämningen försvinner snabbt, har jag insett.
Men som sagt,
ta inte åt er personligen.
Det hela handlar om min "självkris" just nu,
men jag skulle bara önska lite sanning.
jag älskar er.
Kommentarer
Postat av: enna
jag finns gumman.
jag vet att du är stark,
jag ska få dig att le
ett äkta leende!
<3
Trackback
